Dag 8 - Ett drömresmål
Jag har inte bara ett resmål jag drömmer om, jag drömmer om att se världen i sin helhet. Jag drömmer om att se och uppleva. Solsemestrar har aldrig varit min grej även om det väl kan vara behagligt det också. Men efter någon dag (läs timme) i solen kryper det i mig. Nej jag vill upptäcka nya platser och nya saker om mig själv, jag vill testa mina gränser och utmana mig själv. Jag skulle önska att jag kunde göra skillnad, för någon, någon gång. Av den anledningen har jag länge drömt om att ge mig i väg som volontär. Tyvärr rimmar det lite illa med bebis på väg men vem vet vad som händer i framtiden.
En resa som satt lite av nivån för mig var när jag -92, tolv år gammal fick följa med min mammas klass (blivande specialpedagoger) till Kap Verde. Tanken var väl att jag skulle bo och leva en vecka tillsammans med en familj där (pappan hade arbetat på ambassad och de pratade engelska) men med risk för upprepning, jag är och har aldrig varit bra på det där, att göra vad som förväntas av mig. Jag tyckte deras gästfrihet var påträngande och jag ville inte alls sitta och spela super mario med familjens barn. Jag flydde därifrån ganska kvickt, till min mammas hotell. Hon och jag fick sova skavfötters resterande tiden (drygt en vecka) och jag följde med på alla studiebesök som hon och hennes kursare var på. Vi åkte i små minibussar på slingrande serpentinvägar upp för bergen i oerhörd kvalmig värme. Vi besökte barnhem för handikappade, deltog i möten ang hur samhället skulle/kunde bemöta sina handikappade, vi var på marknader, besökte SOS barnbyar o.s.v. Den här resan satte ett större spår i själ och hjärta än jag hade räknat med och trots att det var 18 år sen så bär jag med mig minnena. Då var inte Kap Verde så exploaterat som nu, de turister som besökte landet var framförallt Portugiser. Jag med mitt långa blonda hår var tydligen väldigt exotisk för vart jag gick så var det någon som skulle röra vid håret och kommentera min ljusa hy. Idag gissar jag att det inte längre är på samma sätt...
För att ge några exempel på var mina resor framöver kommer att gå:
Indien, för stämningens skull
Kina, kommentarer känns överflödiga, så mycket att se och uppleva!
USA, roadtrip genom landet hade jag inte tackat nej till
Skottland & Irland, även här känns kommentarer onödiga, en livsdröm helt enkelt...
Ja även Thailand, Egypten och Turkiet mm lockar men för kulturens skull. För alla arkeologiska fynd, för allt. Och då ska vi bara inte prata om sydamerika, de andinska mumierna har faschinerat mig så länge jag kan minnas. Jag skulle också vilja ta mig till Machu Picchu en gång i livet.
Livet är fullt av drömmar, det här är några av mina.
En resa som satt lite av nivån för mig var när jag -92, tolv år gammal fick följa med min mammas klass (blivande specialpedagoger) till Kap Verde. Tanken var väl att jag skulle bo och leva en vecka tillsammans med en familj där (pappan hade arbetat på ambassad och de pratade engelska) men med risk för upprepning, jag är och har aldrig varit bra på det där, att göra vad som förväntas av mig. Jag tyckte deras gästfrihet var påträngande och jag ville inte alls sitta och spela super mario med familjens barn. Jag flydde därifrån ganska kvickt, till min mammas hotell. Hon och jag fick sova skavfötters resterande tiden (drygt en vecka) och jag följde med på alla studiebesök som hon och hennes kursare var på. Vi åkte i små minibussar på slingrande serpentinvägar upp för bergen i oerhörd kvalmig värme. Vi besökte barnhem för handikappade, deltog i möten ang hur samhället skulle/kunde bemöta sina handikappade, vi var på marknader, besökte SOS barnbyar o.s.v. Den här resan satte ett större spår i själ och hjärta än jag hade räknat med och trots att det var 18 år sen så bär jag med mig minnena. Då var inte Kap Verde så exploaterat som nu, de turister som besökte landet var framförallt Portugiser. Jag med mitt långa blonda hår var tydligen väldigt exotisk för vart jag gick så var det någon som skulle röra vid håret och kommentera min ljusa hy. Idag gissar jag att det inte längre är på samma sätt...
För att ge några exempel på var mina resor framöver kommer att gå:
Indien, för stämningens skull
Kina, kommentarer känns överflödiga, så mycket att se och uppleva!
USA, roadtrip genom landet hade jag inte tackat nej till
Skottland & Irland, även här känns kommentarer onödiga, en livsdröm helt enkelt...
Ja även Thailand, Egypten och Turkiet mm lockar men för kulturens skull. För alla arkeologiska fynd, för allt. Och då ska vi bara inte prata om sydamerika, de andinska mumierna har faschinerat mig så länge jag kan minnas. Jag skulle också vilja ta mig till Machu Picchu en gång i livet.
Livet är fullt av drömmar, det här är några av mina.
Kommentarer
Postat av: Josefine
Åh då är det dags när som helst för dig då? Grattis! Jag kan tänka mig att sparkar är mindre sköna ju större bebisen blir. I början är det ju bara skönt att känna av bebisen. :)
Jag tror med att man känner sin kropp bäst. Sen så är det ju så med,tarmarna sitter ju inte i livmodern :P. Och ett och annat har man ju lärt sig, till exempel vart ens egna livmoder har sitt tillhåll. Haha. :)
Postat av: Hanna
Hej tipsar om min tävling om 2 halsband från Apelsin Gredelin. Gå in på länken för tävla http://dennismama.blogspot.com/2011/05/tavla-hos-dennismama-om-halsband-fran.html
Jag drar 2 vinnare:)
Lycka till!
Trackback
