Dag3 - mina föräldrar

Ojoj, bra det här går men nu kör vi.

Föräldrar har jag ju ja, 2 stycken vars gener går igen i mig och 2 stycken bonusar.

Vad kan man säga om mina föräldrar tro?

Om mamman som färgade håret med karamellfärg till brorsans födelsedag, som lyfte på benet mot träd och låtsades vara hund, som var barnsligast och bäst i världen ända till depressionen, livet eller vad det nu var kom emellan och hon blev osäker, självutplånande och slutade kissa på träd... Min älskade mamma, kanske inte den tryggaste att luta sig mot men den bästa jag har, trots allt!

Om pappan, den person som gett mig min envishet men som väl kunde delat med sig lite av sitt självförtroende och sin, ibland, brist på takt och ton. Inte behövde han väl ha allt själv, livet hade nog varit enklare för oss båda om han delat med sig lite. Pappa, fina, hopplösa älskade pappa! Jag kommer nog aldrig sluta vara den där lilla flickan som desperat söker min pappas gillande trots att jag försökt många gånger...


Bättre än så här blir det inte!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0